Oviktigt

I screem, you screem, we all screem for icescreem! typ

Jag hatar mitt internet. Det funkar ju aldrig! Men i alla fall, nu har jag kommit underfull med 4 "intressanta" ämnen om mitt liv och inte om mitt liv. (Det mesta om mitt liv faktiskt)

1. Att göra något för någon fast man egentligen själv är rädd. Jag var till pappa här om dagen, han mådde inte bra. Men jag försökte muntra upp han så gott jag kunde och jag tycker verkligen det är bra att han själv förstår att han behöver hjälp och söker den hjälpen. Jag vet att han vill vara nykter. Det värsta är att han tror han kommer vara Alkis för resten av livet nu men så är de ju absolut inte. Han har ju bara varit det ett tag. Minns inte hur länge, 4-5 år? Jag tror i varje fall på min pappa och jag tänker stå vid din nyktra sida :)

2. Lejonkungen måste vara världens genom tiderna bästa film. Jag såg den för någon dag sen med Jennifer. OOOH! Så otroligt bra. Jag menar vad finns inte med i lejonkungen egentligen? Den är underbar, och lika bra varje gång :) SÅ SKAMM PÅ DIG OM DU INTE SETT DEN!

3. Kär ännu eller bara efterkänslor? Kanske inte så bra att skriva om detta om du läser det, men.. ja vad gör de egentligen om du vet och varför sku du läsa min blogg? Vår sittuation kan knappast bli mycket mer knäpp. Det känns som jag går igenom samma sak igen, men det här är ändå på ett annat sätt. Kan inte förklara vad som känns annorlunda, tyvärr. Kanske lite mindre överdriven. Jag har plötsligt börjat prata om dig och tänka på dig hela tiden, försöker tränga undan det men det kommer alltid tillbaka. Våren gick bra för vi träffades ju ändå rätt ofta, sommaren gick bra för jag såg dig nästan aldrig. Nu är det höst, jag ser dig i skolan men får aldrig chansen att prata med dig. Är jag fortfarande kär i dig? Så mycket har kommit emellan. Jag förstår själv att de aldrig skulle funka, vi har gått igenom för mycket. Endel säger ju att det stärker ett förhållande men med dig tror jag det är tvärtom, du kan inte handskas med sånt och därför bryter det ner oss. Men varför skulle jag vara kär i dig efter den här tiden? Det verkar oresonligt vi kom ju tillsammans överens om att gå isär och leva livet en stund. Jag trodde att om vi fick leva livet en stund skulle vi hitta tillbaka till varandra och bli ihop igen. Jag trodde ödet skulle föra oss samman igen ifall vi var menade. Men det är en ganska långsökt tanke. Jag har försökt sluta tänka på dig på olika sätt, snackat massa skit om dig(men bara med mina närmaste du kan vara lugn:)), varit med andra, försökt tänkt på andra.. men det funkar inte riktigt. Men kan de vara så att det här bara är en process man går igenom för att glömma någon och jag låter det vara? Eller ska jag berätta för dig och se vad du säger? Vår sittuation kan som sagt inte bli mycket knäppare än vad den redan är. Men kan den bli bättre? Kan de var så att du inte heller glömt mig helt och fullt? Jag vill ju veta vad du tänker, vågar jag ta chansen eller ska jag låta bli och låta det gå över? För det kommer det antaligen göra med tiden. Vad tycker du?

4. Fyran orkar jag inte skriva om idag..........