Det bär av om 2,5 halv vecka ungefär. Det är otroligt nära, otroligt otroligt nära. Jag är rädd, jag måste erkänna det. Tänk om man inte får några vänner? Tänk om man blir utstött? Tänk om det blir ett helvete och ingen tycker om en? Men vi är inte längre i High School som man brukar säga i tv-serier. Det blir kanske på ett mer moget sätt. Jag är rädd trots allt, men spänd också på vad som väntar. Jag tror vi alla är spända vad som väntar framtiden.
Vi ska lämna våran vänskap bakom oss. Vi ska dela på oss och utforska världen på skilda håll. Endel kommer man antagligen inte ha någon kontakt med alls, kanske aldrig träffa igen. Sorgligt nog. Endel kanske blir ens vänner för livet. Jag kommer nog att sakna, men jag känner även att det skulle vara jobbigt att stanna.
Jag är redo att lämna det här steget i livet bakom mig för jag har gjort det mesta av det känns det som och gå in i nästa steg i livet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar