En overklighets känsla har spridit sig och det känns inte riktigt som det har hänt. Det känns som du är hemma på Åland, som att du snart ska messa någon fin bild eller ringa på okänt nummer. Jag visste alltid att det var du då det var okänd som ringde. Jag visste, det känns konstigt. Jag vill ju veta att det är du som ringer när det är okänd som ringer. Men du ringer inte mera. Aldrig mera.
Och samtidigt som jag skriver detta så rinner tårarna och sorgen har liksom förstummat hela samhället runt omkring en. Man vill inte tro att det är sant, och så länge man kan förneka det så känns det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar